Final Fantasy: Varför IX är bäst
(Och varför XIII är det sämsta i serien, tätt följt av XI… och X-2)
Final Fantasy. Ett av världens mest kända JRPG-serie. Utvecklat av Square Enix (tidigare Squaresoft), utgivet på de flesta konsoller som finns. Deras tanke var att ha ett nytt fräscht spel utan koppling till de andra spelen i serien.
Min första kontakt med Final Fantasy var nummer sju i serien, det första på Playstation och det första i 3D. Jag spelade det med min kompis Anton på lågstadiet; det var det nyaste och häftigaste som fanns på den tiden tyckte jag. Storyn var ganska förvirrande och vi förstod inte allt som hände, men spelet satte ändå sina spår, mest på grund av att Sephiroth var sjukt häftig.
Sephiroth: Sjukt awesome.
När åttan kom hade jag ett eget Playstation, men jag lånade ändå spelet av Anton efter det att han hade spelat igenom det. Enligt mig var det mycket svagare spel än sjuan, men ändå rätt bra spelmekaniker.
Någonstans efter åttan kom så hittade vi SNES-emulatorer med de gamla FF-spelen, och spelade igenom (amerikanskt räknat) fyran, femman och sexan. Jag fastnade verkligen för de gamla spelen, med klasserna som fanns och den sköna medeltida känslan som fanns.
Det var inte mycket som liknande de gamla spelen när det gällde känsla och stil i sjuan och åttan. De var fortfarande riktigt bra spel, och jag spenderade många många timmar för att försöka göra allt man kunde göra i spelen.
Till slut kom Final Fantasy IX (9). Universumet byttes ut från steampunk och gunblades till flygskepp och black mages. Stilen påminde mer om de tidiga spelen än någonting annat, och enligt mig är det här höjdpunkten i serien. Det var just atmosfären och miljöerna som fick mig att älska spelet. Ibland var man i en idyllisk by på landet och allt var lugnt, för att helt plötsligt finna sig själv i ett träsk-område bebott av ett gäng underliga kockar med förkärlek för grodor.
Musiken gjorde sitt också. Alla spel som har fått sin musik komponerad av Nobuo Uematsu är väl värda att spela igenom, bara för musiken.
Jag rekommenderar verkligen alla som gillar rollspel att spela igenom sjuan och nian i Final Fantasy-serien.
Nu nyligen har jag även spelat igenom Final Fantasy XIII (13), som var det första spelet till denna generation spelkonsoller (Xbox 360 och Playstation 3). Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om varför det här spelet inte borde spelas av någon; speciellt inte Final Fantasy-fans, men jag tänker bara gå igenom ett par punkter varför jag inte tycker det här förtjänar att ha Final Fantasy i namnet:
- Engelskt tal
Hemskt hemskt hemskt. Det blir bara pinsamt när man portar Japansk kultur direkt till Engelska. Har man någonsin sett en Anime-serie på japanska (undertexter är fine :P) så märker man hur klumpigt allt blir när de pratar engelska. - Storyn
Enligt de som har spelat igenom det har jag hört att spelet ska bli bra efter 20 timmar, men jag har spelat 14 timmar, och jag fattar inte ett dugg av vad som händer, varför det händer eller vad som motiverar karaktärerna till att ena sekunden vilja döda en hel planet till att senare bara vilja ha ihjäl några kraftfulla varelser för att de gjorde någonting som tydligen inte var bra för att de blev fiender mot någon annan. Man får till och med en jävla databas med information om världen som uppdateras HELA TIDEN, som man antagligen behöver läsa igenom för att hänga med, men INGEN ORKAR LÄSA IGENOM DEN FÖR DE VILL SPELA SPELET ISTÄLLET. - Karaktärerna
Karaktärerna är intetsägande skal utan känslor eller någonting som man kan relatera till. Namnen är urfåniga. ”Huvudpersonen” om man kan kalla den för det heter Lightning. Någon annan heter Snow och och en tredje kille som heter Hope. Jag kände aldrig att jag brydde mig om någon av karaktärerna, och deras historia var även den lika intetsägande som resten av storyn. - Spelmekaniken
Det finns för många sätt att utveckla sina karaktärer. Varje karaktär har tre olika roller som man kan utveckla separat med poäng man får för att döda fiender (Fiender, som i väldigt många fall går att undvika helt bara man springer lite flinkt). Man kan även uppgradera sina vapen med hjälp av skräpitems som fiender tappar. Man hittar även nya vapen under spelets gång, men om man har uppgraderat sitt första vapen är det svårt att veta om nästa vapen kommer bli bättre, plus att man har slösat resurser på att uppgradera det första vapnet, som man aldrig kan få tillbaka i fullo.
När man slåss mot fiender är man alltid tre personer, men man kontrollerar bara EN person under hela fighten. Man kan ändra ”paradigm” så alla karaktärer byter roll, men det är alltid en person man styr; och 90% av tiden använder man ändå bara kommandot ”Auto-Fight” för att göra saker, så det går enkelt att komma igenom strider bara med en knapptryckning. Efter varje strid får man någon godtycklig poäng-grej som inte gör någon skillnad, och en star-rating som man inte bryr sig om.
Det kunde även gå en fem timmar med hjärndött knapptryckning, sen helt plötsligt kom en boss. En boss som är som en vägg i inlärningskurvan. Det tog mig en timme att komma förbi Odin. Jag slängde kontrollen i frustration mer än en gång. - Eidolons
Jag har två saker att säga om Eidolons:- DET UTTALAS INTE AJDOW-LON
- SHIVA ÄR INTE EN JÄVLA MOTORCYKEL
Fy fan för Final Fantasy XIII. Jag vill ha tillbaka mina 600 kronor.
Musiken är dock rätt ok.
För övrigt så är elvan, online-spelet, helt jävla värdelöst på grund av en enkel anledning: Deleveling.